Under pandemins inledande fas fick Vårdcentralen NorraHamn i Luleå låna ut personal till regionen. I två månader arbetade två sjuksköterskor därför på Sunderby sjukhus. När verksamhetschefen Urban Mikko nu ser tillbaka på den här tiden har han både positiva och negativa erfarenheter.
Urban Mikko, som 2014 var med och grundade NorraHamn, driver i dag vårdcentralen tillsammans med två andra läkare. I början av april 2020 meddelade Region Norrbotten att de ville ha en inventering med anledning av pandemin. Bland annat för att kartlägga var personal med erfarenhet av vårdarbete och intensivvård fanns.
– På läkarsidan tittade vi varandra i ögonen och konstaterade att om några av oss måste åka till sjukhuset för att hjälpa till så skulle vi förstås göra det. Känslan var stark att vi var på väg in i en stor kris, säger Urban Mikko.
Tisdagen efter påsk kom sjuksköterskan Malin Usihannu till arbetet på NorraHamn. Samma kväll hade hon en kurs hon länge sett fram emot. Den blev inte av.
I stället meddelade Urban Mikko att hon skulle gå hem från arbetet och vila några timmar eftersom hon redan samma kväll skulle börja arbeta på en covid-eftervårdsavdelning på Sunderby sjukhus.
– Det kändes inte bra, säger Urban Mikko. Visst ville vi hjälpa till, men samtidigt kändes det som att vi åkte tillsammans i en båt och plötsligt tippar man över två besättningsmän till en annan båt med lite sämre flytkraft och bara ... ”hoppas ni klarar er bra där borta”.
Malin Usihannu och kollegan Sara Berglund kom till en helt nystartad covidavdelning. Här blev de sedan kvar i två månader innan de kunde återgå till sina ordinarie tjänster på NorraHamn.
– Över helgen hade det satts upp isoleringsväggar och förberetts för patienter. Hit kom nu personal från olika avdelningar och mottagningar. Det var ganska mycket oro och sura miner för att ha hamnat i den här situationen, flera i personalen var ju inte alls vana vid avdelningsarbete. Men vi hade en bra ledning som försökte göra det bästa av situationen, säger Malin Usihannu.
När Urban Mikko utvärderar den första fasen av covidpandemin är han kluven. Å ena sidan var det självklart att NorraHamn skull dra sitt strå till stacken och vårdcentralens medarbetare har varit beredda att bidra.
Å andra sidan upplevde han att avtalen med Region Norrbotten tvingade in NorraHamn i en situation där han, som chef, inte kunde ta fullt ansvar för sina medarbetare. Det var en känsla av att förlora kontrollen.
– Det är en absurd historia som rullats upp. Region Norrbotten hävdar att de under en kris, enligt vårdavtalet, har rätt att nyttja våra lokaler, vår utrustning och vår personal. Argumentet har varit att eftersom kapiteringen är så hög så har vi redan fått betalt för arbetet. Medarbetarna vi lånat ut har fortfarande varit anställda av oss, de har fått lön via oss och vi har haft arbetsgivaransvar trots att de varit utlånade mot vår, och kanske mot deras egen, vilja. I andra regioner har man ju hyrt in folk och betalat deras löner.
– Den andra knepigheten har handlat om proportionalitet. Vår vårdcentral har en sjundedel av Luleås befolkning. Självklart ska vi ställa upp om andra i sjukvården behöver oss. Men den tanken kräver ju också att andra resonerar på samma sätt. Efter några veckor insåg vi att medan vi lånade ut två sjuksköterskor – så lånade hela den övriga primärvården i regionen ut tre personer, totalt.
Beställ hem boken 'Tillsammans genom pandemin' helt kostnadsfritt.
Beställ här!