Debattartikel - regeringens tandvårdsreform riskerar att leda till ojämlik tandvård

Regeringen går nu vidare med den tandvårdsreform som Sverigedemokraterna lovat sina väljare. Men reformen riskerar att leda till både sämre munhälsa och en ojämlik tandvård över landet. Det skriver Praktikertjänsts Urban Englund och Anders Jonsson i en debattartikel i Altinget.

Fredagen den 6 september kallade regeringen och Sverigedemokraterna till pressträff. Ämnet var bland annat tandvård och till mångas förvåning aviserades ”den största tandvårdsreformen på 20 år.”

Att många i Tandvårdssverige nästan tappade hakan beror på att regeringen valde dels att förekomma förslagen i den tandvårdsutredning som ska presenteras den 31 oktober, dels att man avsätter 3,4 miljarder kronor för reformen i budgeten för 2026. Alltså i nästa års budget. En budget som ännu inte finns.

Vad reformen ska innehålla och hur den ska utformas är än så länge oklart eftersom utredningen inte presenterats än. Klart är dock att högkostnadsskyddet för 67-plussare ska höjas kraftigt och att reformen kostar 3,4 miljarder kronor i ett första steg.

Med reformen vill regeringen och Sverigedemokraterna att tandvårdens högkostnadsskydd mer ska efterlikna det högkostnadsskydd som finns i hälso- och sjukvården samt att äldre prioriteras, därav ålderskravet på 67 år.

Men att basera en tandvårdsreform enbart på en strikt åldersgräns riskerar att skjuta över målet. För det finns gott om bevis för att det knappast är ålder som avgör om en patient har dålig munhälsa eller inte. Det kanske mest avgörande i dag är socioekonomiska faktorer.

Äldres munhälsa har kraftigt förbättrats under senaste decenniet och antalet kvarvarande tänder hos landets 80-åringar har, enligt Socialstyrelsen, ökat från 22 till 24. Samtidigt är förekomsten av materiell och social fattigdom, respektive allvarlig materiell och social fattigdom, lägst bland åldersgrupperna 65 år och äldre. Det visar en sammanställning av SCB:s indikatorer för fattigdom.

Tandvården står inför stora utmaningar kommande år och vi välkomnar omfattande satsningar. Samtidigt måste satsningarna se till behoven snarare än att endast se till en specifik åldersgrupp. Allt annat riskerar att leda till en mer ojämlik tandvård.

Att förstärka högkostnadsskyddet för vissa grupper är både rimligt och viktigt, men en svepande reform riskerar att sabotera ett välfungerade system och försämra tillgången till tandvård, framför allt för de grupper som behöver den mest, huvudsakligen personer som lever i socioekonomisk utsatthet.

Men eftersom innehållet i reformen ännu inte är klubbat finns det möjlighet att börja i rätt ände. Vi föreslår därför att regeringen:

• Fokuserar på policyåtgärder som adresserar tandvårdens verkliga utmaningar som handlar om brist på tandvårdspersonal, vilket leder till långa väntetider och en ojämlik tillgång till tandvård över landet.
• Inför ett nationellt ersättningssystem för barn- och ungdomstandvård och förbättrar förutsättningarna genom ett nationella stödpengar.
• Skapar nationella riktlinjer för N, F och S tandvård (tandvård till särskilda grupper) samt kostnadstäckande ersättning. Gemensamma riktlinjer förbättrar resursutnyttjandet, minskar onödig administration och skapar förutsättningar för en jämlik tandvård över hela landet.

Tandvården förtjänar bättre. Tandvården förtjänar att vi använder våra gemensamma resurser för att med mer precision ta itu med utmaningarna i tandvården. För vem tjänar på ett högkostnadsskydd om det inte finns någon som kan ta hand om patienterna?

Urban Englund, styrelseordförande, Praktikertjänst

Anders Jonsson, chefstandläkare, Praktikertjänst

Texten publicerades ursprungligen i Altinget den 17 september 2024.

Tillbaka