Debattartikel – ”Primärvårdsreformen är ett misslyckande”

Primärvården skulle bli navet i sjukvården – men det har inte fungerat. Sjukvårdsministern måste agera för att på allvar ge primärvården rätt resurser och förutsättningar, det skriver Praktikertjänsts chefsläkare Sara Banegas i Svenska Dagbladet tillsammans med företrädare för Svensk förening för allmänmedicin, Distriktsläkarföreningen och Capio.

Vid halvårsskiftena 2021 och 2022 klubbade riksdagen två reformer som innebar stora förändringar för Sveriges hälso- och sjukvård. Reformerna medförde förändringar i hälso- och sjukvårdslagen och i korthet gick de ut på att primärvården skulle bli basen i hälso- och sjukvården.

Vården skulle nu komma närmare patienterna. Ett sjukhustungt system skulle bytas mot första linjens sjukvård med vårdcentralen som nav.

Den här förändringen har diskuterats i decennier. Den har utretts igen och återigen. Politiker från höger till vänster och politiker på både regional och nationell nivå har varit överens om vikten av en systemförändring.

Det borde varit krattat för en snabb och lyckad omställning från ett sjukhustungt system till första linjens sjukvård. Men icke. Förflyttningen har visat sig svår och omställningen har gått trögt. Faktum är att den rör sig knappt alls.

Det konstaterar både vi som varje dag arbetar i hälso- och sjukvården och en rad olika expertmyndigheter som har i uppdrag att utvärdera förflyttningen till en god och nära vård, som omställningen kallas.

I april i fjol stod sjukvårdsminister Acko Ankarberg Johansson (KD) på scen när hon inledde det årets upplaga av mötesforumet Vårdarenan. I sitt öppningsanförande lyfte statsrådet bland annat slutsatser från Myndigheten för vård- och omsorgsanalys, Vårdanalys, då färska delrapport om omställningen till en god och nära vård.

Slutsatserna i delrapporten var både tuffa och glasklara. Vård- och hälsocentraler har inte fått bättre förutsättningar för att nå omställningens mål, trots att primärvården ska vara navet i vården. Kompetens­försörjningen är fortsatt utmanande och både specialister i allmänmedicin och distriktssköterskor har minskat över tid. Samtidigt saknas resurser för utvecklingsarbetet.

Sedan dess har mycket hänt. I omvärlden. I hälso- och sjukvården. Men knappast i primärvården. Det visade Inspektionen för vård och omsorgs, Ivo, slutrapport om omställningen till en god och nära vård som publicerades i december 2023.

Ivo skriver bland annat att det ”ur ett patientperspektiv finns få tecken på att omställningen inneburit förbättringar” samt att omställningen från ett systemperspektiv ”bara lett till mindre förändringar när det gäller ekonomiska resurser, kompetensförsörjning och vårdkonsumtion”.

Bara häromveckan kom Socialstyrelsen med sin årliga utvärdering av omställningen. Myndigheten konstaterar att det skett vissa förbättringar, men att det finns mycket arbete kvar inom centrala områden som kontinuitet, tillgänglighet och delaktighet.

Det bekräftas i Vårdanalys rapport International Health Survey. Där framgår att bara 32 procent av de svarande i Sverige har en fast läkarkontakt i primärvården. Genomsnittet i hela undersökningen – som omfattar tio länder – är 81 procent. Sverige ligger alltså kraftigt under snittet.

Regionerna förklarar ofta att omställningen tar tid då den är resurskrävande och finansiella medel har saknats eftersom de senaste åren varit tuffa. Samtidigt har olika regeringar ända sedan 2020 tecknat en rad överenskommelser med Sveriges kommuner och regioner, SKR, om att stödja omställningen till en god och nära vård. Satsningarna under perioden uppgår till över 16 miljarder kronor.

Men trots tiotals miljarder kronor i nationella satsningar har mycket lite hänt kring primärvårdens andel av regionernas hälso- och sjukvårdsbudgetar. Enligt Vården i siffror – som tillhandahålls av SKR – är andelen sedan flera år omkring 18 procent av de totala hälso- och sjukvårdsbudgetarna.

Goda politiska intentioner i all ära, men det handlar inte om några satsningar. Och det trots många miljarder kronor i ökade statsbidrag, utredningar, reformer och vidlyftiga löften från beslutsfattare på både nationell och regional nivå. Snarare springer primärvården nu ännu snabbare för att hantera det ökade uppdraget, med risk för både patientsäkerheten och medarbetarnas arbetsmiljö.

Vägen fram till riksdagsbeslut om primärvårdsreformen var kantad av goda föresatser, men vad som kunde blivit en reform av närmast bibliska proportioner kan närmast liknas vid en golgatavandring. Och vi måste våga beskriva saker vid dess rätta namn. Ett misslyckande är ett misslyckande.

Därför föreslår vi att:

1. Primärvårdens andel av regionernas hälso- och sjukvårdsbudgetar ökar till 25 procent under de kommande fem åren.
2. Regeringen ställer krav på regionerna om att säkerställa en handlings­plan för hur de ska nå Social­styrelsens riktlinje om 1 100 invånare per distriktsläkare.
3. Regeringen begär kvitton och noggrant följer upp hur de statliga stödpengarna för omställningen till en god och nära vård faktiskt används av regionerna.

Vi har nu passerat halvtid i mandatperioden och under sitt öppnings­anförande på Vårdarenan 2023 sa sjukvårdsministern att hennes tid på posten ska utvärderas i ljuset av hur bra regeringen lyckats med att bygga ut primärvården.

Tiden tickar och 24 månader går snabbt, men än är det inte för sent att vända en utveckling som knappt påbörjats. För att på riktigt starta omställningen till en god och nära vård måste vi börja i rätt ände – ge primärvården förutsättningar för att bli navet i den svenska hälso- och sjukvården.

Det är hög tid att patienter och vårdprofession börjar att märka av förändringen. Takten behöver öka och regionerna behöver fatta beslut som är konkreta och leder till faktiska skillnader.

Våra patienter förtjänar en primärvård som präglas av kontinuitet, tillgänglighet och patientsäkerhet. Allt annat är ett misslyckande.

Magnus Isacson, specialist i allmänmedicin och ordförande, Svensk förening för allmänmedicin

Ylva Sandström, specialist i allmänmedicin och ordförande, Svenska distriktsläkarföreningen

Sara Banegas, specialist i allmänmedicin och chefsläkare, Praktikertjänst

Stefan Bremberg, specialist i allmänmedicin och chefsläkare, Capio närsjukvård

Debattartikeln publicerades ursprungligen i Svenska Dagbladet den 30 september 2024.

Tillbaka