Genom åren har hon varit banan, pirat och giraff. Tandläkaren Anna Wraxe vet hur man gör undersökningen till en upplevelse och får barnen att längta till tandläkarbesöket. PTJ Magasin var med under en av de populära barndagarna.
På nionde våningen i en av Hötorgsskraporna i Stockholm, med en imponerande utsikt över hustaken, har Anna Wraxe sin tandläkarklinik. Vanligtvis är kliniken stängd på lördagar men några gånger om året anordnar hon en av de uppskattade barndagarna. De som kommer in på mottagningen kan lätt tro att de ramlat rakt in i ett barnkalas. I väntrummet ligger det fullt med ballonger, i taket hänger girlanger, i receptionen sitter en pingvin, och en zebra leker på golvet. Själv är Anna Wraxe giraff.
– De här dagarna är mycket uppskattade och vi är alltid taggade till tänderna. Barnen vill aldrig gå hem och när de väl måste så vill de helst komma tillbaka nästa lördag igen, säger Anna Wraxe, som för dagen är iklädd helkroppsdräkt med svans och giraffhuvud.
Under åren har personalen klätt ut sig till bananer, trasdockor, tandtroll, pirater och superhjältar, i år är det vilda djur som tar emot barnen. Under barndagarna pyntas mottagningen, det anordnas tävlingar och en tipspromenad.
Alla barn får en goodiebag, med bland annat en tandborste och tandkräm. För fem år sedan öppnade Anna Wraxe sin klinik och idén med speciella barndagar växte fram i dialog med kollegorna. Sedan barndagarna startades har man bytt teman varje år.
– Jag var själv aldrig rädd för tandläkaren när jag var liten, men jag tyckte inte heller om det. Allt var så vitt och sterilt och luktade kemiskt. Så vill jag inte att det ska vara här. Känslan ska vara att man går till mig, Anna Wraxe, inte till tandläkaren, säger hon och fortsätter:
– Mitt bästa tandläkarminne från när jag var liten kommer från min farfar som också jobbade som tandläkare. Jag brukade sitta i hans knä och han kände på mina lösa tänder. Det kändes väldigt varmt och tryggt, kanske sådde det ett frö som ledde fram till det vi gör på kliniken i dag. Cliona Newell är fem år och har precis fått en mugg fylld med popcorn när giraffen Anna Wraxe möter henne i mottagningsrummet.
– Nu kanske jag inte kan se skillnad på popcornen och tänderna i din mun, skojar Anna Wraxe innan hon och Cliona halvt springer och halvt hoppar in i undersökningsrummet.
– I början är de flesta barnen ganska blyga, men ju längre in på dagen man kommer desto lättare brukar stämningen bli, säger hon och ber sedan Cliona att gapa stort så hon kan räkna alla tänder. Cliona får beröm för att hon kan gapa så stort och länge. Efteråt får hon sin goodiebag, dagens höjdpunkt.
– Presenten var bäst, men det var också roligt att rida på pingvinens rygg, säger Cliona och gör highfive med alla vilda djuren på väg ut från mottagningen.
Ett besök på kliniken känns inte särskilt kliniskt, oavsett om det är barndag eller inte. Undersökningarna sker i ljusa lokaler med stora fönster, i en mörkrosa undersökningsstol. Verktygens munstycken är lila och koppen till vattnet är rosa.
När Anna Wraxe inte är giraff har hon på sig en kortärmad blus med munformade mönster som matchar undersökningsrummets färgstarka detaljer.
– Vi vill inte vara så kliniska och har alltid lite piffigare kläder på oss. Vi jobbar med mjuka värden. Det är viktigast för oss.
Anna Wraxe ser yrket mer som ett serviceyrke än ett vårdyrke, och kallar gärna patienterna för kunder.
– En patient är någon som behöver vård, men vid en vanlig undersökning ser jag snarare den som sitter i stolen som en kund som jag tar hand om. Det händer att den som sitter i väntrummet får kaffe och de skickar gärna vykort eller ringer och grattar när någon fått barn. Att hon lyckas få en personlig kontakt med sina kunder, speciellt de lite yngre, har lett till en del oväntade händelser.
– Några flickor som brukar komma till mottagningen leker tydligen ”Anna Wraxe” hemma. De undersöker varandras tänder och försöker prata skånska, säger Anna Wraxe och skrattar.
Det som driver henne att fortsätta arbetet som tandläkare är de personliga mötena med barnen.
– Det bästa med mitt jobb är att jag får träffa så många fantastiska människor, det fyller mig med glädje och energi. Det är extra roligt att jobba med de här små människorna. De har så stora sinnen och fina personligheter. Jag kan skratta med dem och leva på roliga saker som hänt under besöken i flera veckors tid, berättar Anna Wraxe.
