Eugenio kämpar för Emelies ögon

Hur känns det att få en spruta i ögat? Emelie Lagerqvist berättar lugnt om behandlingen.
– Det spänner lite. Och fördelen är att det inte är lika läskigt att bli stucken i armen längre, säger hon.

Emelie fick diagnosen parsplanit när hon åkte in akut till S:t Eriks sjukhus med en allvarlig ögoninflammation. Hon lämnade sjukhuset med en ny ovanlig diagnos. Parsplanit. 
– Då var jag rädd, det var läskigt att åka in, säger Emelie. 

Sprutorna med kortison får hon när det är som värst, antingen i undre ögonlockets insida eller direkt in i ögongloben. Annars brukar det räcka med en låg dos kortisontabletter för att hålla svullnaden i ögat under kontroll.

 Parsplanit är en immunologisk sjukdom, vilket innebär att kroppens immunförsvar attackerar friska celler, i det här fallet i ögat. Oftast skapar den inga stora problem. Men för Emelie sätter sig inflammationen i gula fläcken, området där synskärpan sitter. Det betyder att hon tidvis ser väldigt dåligt. Ibland är det så illa att hennes syn endast uppnår 20 procent av full skärpa. Efter en besvärsfri period på ett par år är synen nu 50 procent.
– Det lägger sig svarta fält över allt jag ser, förklarar Emelie.
– Tror du att det beror på graviditeten? Frågar hon Eugenio Triay Salamanca, ögonspecialist och delägare vid Farsta ögonklinik i Stockholm, som är en del av Praktikertjänst.
– Det kan vara så, men man vet inte, säger han.

Emelies mage är hög och rund, det är tre veckor kvar till beräknad förlossning. Det är viktigt att få ordning på inflammationen utan att öka trycket i ögat inför att barnet ska födas. Och kortisonbehandlingen riskerar att höja det.

Eugenio fotograferar hennes ögonbottnar för att kunna mäta hur inflammerad den gula fläcken är. Allt blir gigantiskt i OCT-kameran (Optical Coherence Tomography), de mascaratäckta fransarna bildar en liten skog runt Emelies öga. Kameran scannar ögats botten genom den förstorade pupillen.
– Det är det bästa som finns att titta i ett öga. Det är det vackraste av allt, jag skulle kunna titta i timmar, säger Eugenio.

Några minuter senare plockar han upp bilderna på skärmen inne i sitt mottagningsrum. Ögonbotten ser ut som en sol på väg ned, stor, rund och varmt gul. Röda streck är blodkärlen. Bilderna visar att det finns en svullnad i gula fläcken, som i vanliga fall ska se ut som en liten vulkan. Emelies buktar i stället som en liten kulle. Eugenio mäter svullnaden i tusendels millimetrar.

Emelie fick inledningsvis höga doser kortison för att dämpa svullnaden.
– Det var inte så kul, man blir svullen och konstig i kroppen. Men sen när jag inte åt lika mycket var det inte lika farligt. Jag har aldrig varit sjukskriven och alltid funkat i det vanliga livet, säger Emelie som arbetar som mäklare. Nu är hon inte rädd längre.
– Det är lite svårare att läsa och sitta framför datorn med texter. Och man får titta flera gånger så att man har fått med alla ord. Men Eugenio är en enorm trygghet att ha. Han gör att man inte är så orolig. 

Eugenio har varit hennes ögonläkare i åtta år och hon har följt honom mellan de olika mottagningarna han arbetat på. Idag kör hon bil över hela stan för att kunna träffa honom i Farsta. Hon är en av få patienter som har hans privata mobilnummer.
– Hittar man en så bra läkare överger man honom inte, säger hon.

– Man kan inte ta hem patienterna i ryggsäcken, man måste vara vetenskaplig. Men innanför finns såklart känslor och ibland suddar man lite på gränserna. Det är svårt att förklara. Man pratar samma språk, är på samma nivå, säger Eugenio.
– Och du vet ju att jag aldrig skulle störa dig med onödiga grejer, säger Emelie.

Hon har haft biverkningar och problem av sjukdomen. Ett tag var det så illa att celler från inflammationen spred sig i glaskroppen, det gelé som fyller ögongloberna.Då tog de hjälp av reumatologer som är specialiserade på sjukdomar där immunsystemet attackerar friska celler, och Emelie åt cytostatika. Efter högdosen med kortison fick hon också högt tryck i vänster öga, och hon drabbades av gråstarr. Men en linsoperation gjorde att hon kan se klart igen. 

Nu gäller det att hålla inflammationen i schack utan att orsaka ett för högt tryck. Trycket ökar ändå under en förlossning. En vecka efter besöket berättar hon på telefon att hon har fått tid för en spruta med kortison, eftersom dropparna inte har hjälpt tillräckligt mycket. Den här gången i undre ögonlocket.
– Själva sprutan känns inte så mycket, de bedövar. Men man blir lite svullen. Det är väl eftersom jag ska föda snart som det är bra att ordning på det, konstaterar Emelie lugnt.