Att leva med allergi
Sjuksköterskan Sárka gör ett pricktest på 16-årige Alfred Arfwidsson. Han har flera allvarliga allergier och utreds på Astma- och Allergimottagningen i Stockholm.
- Text Amanda Hjelm
- Foto Praktikertjänst
Alfred Arfwidsson sitter i ett mottagningsrum på Praktikertjänsts Astma- och Allergimottagning vid S:t Görans sjukhus. Han har en lång plastremsa med siffror fastklistrad på armen. Mitt emot honom sitter sjuksköterskan Sárka och plockar fram ett tiotal små glasflaskor med genomskinlig vätska i. De ska göra ett så kallat pricktest.
– Det kan sticka till lite men det är inget som gör ont. Jag är inte ute efter blod utan ska bara komma genom huden, säger Sárka.
Hon droppar ut lite vätska från varje flaska intill de olika siffrorna på Alfreds arm. Vätskorna är allergener, koncentrat av olika ämnen som Alfred kan reagera mot. Sárka sticker sedan Alfred med en lansett genom droppen och ner i huden.
– Jag är allergisk mot flera saker men det är björkpollen som är värst. Jag blir alltid helt sänkt på våren – ögonen blir röda, halsen kliar och det rinner ur näsan. Jag blir trött och hängig och ibland behöver jag vara hemma från skolan, berättar Alfred.
Hans pollenallergi har kommit med åren och han tar medicin för att mildra besvären.
– Våren och sommaren är klart värst. Efter björken blommat kommer gräspollen. På hösten och vintern är det bättre, men mina andra allergier är ju kvar året om så jag måste hålla koll på vad jag äter.
En liten timer piper till och indikerar att pricktestet är klart. På bara femton minuter har Alfreds hud fått flera små rodnader intill siffrorna på plastremsan, bland annat vid nummer 12, där droppen för hasselnöt satt.
– Är det för att jag har en korsallergi mot hasselnöt? frågar Alfred.
– Det kan det mycket väl vara, säger Sárka där de sitter framåtlutade och studerar hans underarm.
Korsallergi är vanligt hos personer med pollenallergi och betyder att man ibland reagerar på liknande allergiämnen från en annan källa. Det beror på att proteinerna i vissa ämnen från olika djur och växter är besläktade med varandra, och att immunförsvaret har svårt att skilja dem åt. Ofta ger en korsallergi en svagare reaktion i form av kliande hals och svalg men kan ändå vara obehagligt. Alfred är känslig mot pollen och stenfrukter. Nektariner gör att han reagerar kraftigt.
– Jag känner om någon bredvid mig äter en nektarin, då börjar det klia och sticka i halsen. Vi insåg att jag var allergisk mot just nektarin för några år sedan, jag fick en av mamma och då svällde jag upp som en ballong.
Alfred har flera sorters medicin. Dels sin allergimedicin som han tar kontinuerligt från vår till sommar men också tabletterna Betapred som löses i vatten och har effekt inom två timmar. Men har han råkat få i sig något han har en äkta allergi emot så är det Epipen som gäller, en receptbelagd liten spruta med adrenalin som ska injiceras i låret. Han funderar på att vaccinera sig för sin pollenallergi eftersom han tycker om att vara ute i skogen.
– Jag har en mountainbike och brukar cykla i skogen på sommaren. Det vore skönt att slippa medicinen och besvären då.
Men att vaccinera sig mot allergi är betydligt mer omfattande än andra vaccin.
– De första sju till åtta veckorna får du komma hit varje vecka och få en spruta. Den första innehåller en väldigt låg dos allergen och sedan ökas mängden gradvis. Efter den sista sprutan behöver du komma tillbaka ungefär var sjätte vecka under tre års tid för påfyllning, förklarar specialistläkaren Linda Curstedt.
Det finns även vaccin mot flera andra allergier. Även dessa tar flera år att genomgå.
– Personer som vaccineras mot pollen blir sällan helt symptomfria, men får betydligt mildare symptom och klarar sig på mindre medicinering, säger Linda Curstedt.
Det pågår i dag forskning som kan leda till att man i framtiden kan vaccinera personer som har en livshotande allergi mot ett basfödoämne. I dessa fall får personen som vaccineras, under kontrollerade former, börja med att äta födoämnet i mindre doser tillsammans med ett injicerat läkemedel. Med tiden trappas mängden födoämne upp och medicinen ner. Det finns flera fall där personen efter vaccineringen klarar av att äta föroämnet utan medicin.
– Är du säker på att du vill det här Alfred? frågar mamma Sara Arfwidsson och syftar på vaccineringen.
Då ger Alfred henne en menande blick, men lovar ändå att tänka till en gång extra.
– Jag bestämmer mig snabbt för något, så jag kanske ändå ska fundera ett varv till, säger han.
Sárka har valt att medverka endast med förnamn.