Fästingbettet förändrade Madeleines liv

Sol, hav, semester och långa, lata dagar. Det var mitt i juli, och familjen Lewander hade slagit sig ner på släktens sommarställe på Singö i Roslagen. De njöt av ledighet och härliga dagar i naturen. Madeleine har ett svagt minne av att hon en dag gick runt i lösa joggingbyxor och att hon blev fästingbiten. Det var inget som hon fäste någon större vikt vid, hon har ju fått åtskilliga fästingar genom åren. Trots att hon nyligen varit ledig började Madeleine känna sig hängig och trött då hon återvände till vardagslivet och villan i Rimbo norr om Stockholm. Efter några veckor var hon så dålig att hon gick till vårdcentralen, både en och två gånger. Och en kväll när huvudvärken var riktigt påtaglig åkte hon in till akuten. Eftersom hon inte hade feber misstänkte inte läkarna TBE. Gång på gång blev hon hemskickad från vården med rådet att vila och ta det lugnt. 

Efter ett par månader släppte äntligen värken och tröttheten. Madeleine – som är webbredaktör på Svenska Jägareförbundet – såg fram emot att ha energi på jobbet, att ta med hundarna ut i skogen på långa promenader och att börja jaga igen. Men det var bara lugnet före stormen. Efter en vecka kom värken tillbaka – och nu slog den till med full kraft. 

Madeleine stod i köket och gjorde frukost till sin då sjuåriga dotter, när hon plötsligt föll ihop på golvet. Medvetslös. Orörlig. Okontaktbar. Hon har fått händelsen berättad för sig i efterhand. Själv har hon bara fragmentariska minnen.

– Min dotter blev helt paralyserad. Hon gjorde ingenting, hon bara satt och tittade på mig i en och en halv timme. Hon har sagt att hon såg att mina tår sprattlade, och att hon förstod att jag i alla fall inte var död. Hon var så chockad att hon inte ens kom sig för att springa över till grannen. Det var förstås traumatiskt för henne. Än i dag gillar hon inte att prata om det som hände. Och hon blir fortfarande väldigt orolig när jag är sjuk. Om jag får kräksjukan eller blir förkyld – nej, det gillar hon inte. 

– Min dotter har berättat att jag ramlade över hunden, det var nog tur – det lindrade fallet, och hunden klarade sig lyckligtvis oskadd. När jag vaknade till liv en och en halv timme senare hade jag tydligen kräkts direkt på köksgolvet, men lyckats ta mig upp och torkat bort spyan. Det är inget jag kommer ihåg. Jag lyckades på något sätt också få iväg ett förvirrat sms till min man, som direkt förstod att något var fel. Han misstänkte att jag hade fått en stroke och kastade sig hem i bilen. Han har nog aldrig kört så fort. Han var hemma på en kvart och ringde omedelbart efter en ambulans. Jag hade minnesluckor och gav ett förvirrat intryck. Jag visste exempelvis vilket år jag var född, men kunde inte säga hur gammal jag var. 

Ett ryggmärgsprov visade att Madeleine hade drabbats av TBE, hjärninflammation orsakad av fästing. 

– Det var skönt att få ett svar. För TBE finns dock ingen behandling, det var bara att vänta ut sjukdomen. Ganska snart försvann i alla fall den mest akuta huvudvärken, som tur var.

Men det har varit en lång väg tillbaka till ett vanligt liv. Madeleine var sjukskriven i tre månader, därefter började hon försiktigt jobba deltid. 

– Jag var väldigt trött den första tiden. Jag drabbades av tinnitus under ett par år, och jag hade länge problem med minnet. Jag hade bland annat svårt med namn. Om jobbarkompisar från andra avdelningar kom fram till mig och sa: ”Hallå Madde, vad kul att du är tillbaka, hur mår du?”, så hade jag ofta inte en aning om vad den personen hette, trots att jag vetat det före fästingbettet.  

I dag – fyra år senare – betraktar Madeleine sig som ”i princip återställd”. Hon kan inte hantera stress som hon gjorde förr, och hon ser till att hon får mycket tid utomhus, i naturen. Att sitta långa perioder framför datorn utan
ordentliga pauser straffar sig direkt. Men hon är tacksam för att hon lever, och för att hon trots allt mår så pass bra.

– Visst, jag är lite glömsk ibland, men det är svårt att veta vad som är normalt och vad som skulle kunna kopplas till TBE:n. Men jag kan ju alltid skylla på den, ler hon.

Själv har hon inte blivit överdrivet nojig för fästingar. Hon njuter av natur och skogsvandringar precis som hon gjorde förr.

– Man kan inte bli för rädd, då kan man ju lika gärna spendera sommaren inomhus. Nej, jag funderar inte så mycket över fästingar. Jag är inte täckt i kläder från topp till tå så fort jag ska ta en skogspromenad, det blir lite löjligt. Hälsovinsterna med att vara ute i naturen väger tyngre än risken att bli fästingbiten.

Madeleine är nu immun mot viruset, och hon har inte behövt vaccinera sig. Däremot har hon sett till att barnen är vaccinerade. Hon kan gräma sig över att hon själv valde att inte vaccinera sig, hon är ju en riktig skogsmänniska och hundägare som trivs i naturen, och som dessutom jagar. Hon hade till och med blivit varnad för TBE av en nära kollega.

– Han hade fått en stroke och var på rehabilitering tillsammans med personer som smittats av TBE. Han berättade hur vansinnigt dåliga de var. ”Se till att vaccinera dig”, sa han till mig. Men jag tänkte: ”Äsch, det kommer ju inte att hända mig”. Nu vet jag bättre. 

Faktaruta

TBE är en virussjukdom som kan orsaka inflammation i hjärnan eller hjärnhinnorna. De flesta som smittas får lindrigare besvär, men upp till en tredjedel får allvarligare symptom. Cirka 200 personer drabbas varje år i Sverige.