Extern bild

Debattartikel i Dagens Medicin - ”Det behövs ett samlat grepp om adhd”

Publicerad:

Den psykiska ohälsan har ökat kontinuerligt i Sverige under många år. En diagnos som ökat stadigt bland barn och ungdomar i Stockholm är adhd. Statistik från Centrum för epidemiologi och samhällsmedicin visar exempelvis att år 2016 hade cirka 8 procent av tonårspojkarna, 13 till 17 år, en adhd-diagnos jämfört med 2011 då det låg på cirka 3 procent. För tonårsflickor, 13 till 17 år, uppgick andelen adhd-diagnoser år 2016 till strax över 4 procent, jämfört omkring 1 procent under 2011.

I Stockholms läns landsting tillhörde den här patientgruppen tidigare Barn- och ungdomspsykiatrin, Bup, men sedan några år är det i stället Barn- och ungdomsmedicinska mottagningar, Bumm, som ska genomföra adhd-utredningar, medan Bup ansvarar för exempelvis autism och mer komplexa diagnoser såsom depressioner.

Bumm ska dels utreda barnen, dels erbjuda medicinering. En del patienter utreds, men vårdgivaren har därefter inte resurser för att erbjuda medicinering och anhöriga behöver därför kontakta andra mottagningar för att få hjälp. Många är uppgivna när de hör av sig, eftersom de saknar kunskap om hur vården fungerar när det handlar om adhd-utredningar.

Ett barn kan alltså få vänta omkring sex månader upp till ett år för att göra en utredning och sedan vänta ytterligare sex månader för att påbörja medicineringen, och då ibland hos annan vårdgivare.

Den här patientgruppen – ibland inklusive hela familjen – lever ofta under stora påfrestningar och tenderar att utveckla psykisk ohälsa om de inte får rätt hjälp och stöd i tid. Barn med en adhd-diagnos bör därför få vård av barnpsykiatriker och inte av barnläkare. Men sådana krav finns inte. Det enda som framgår i avtalen med Stockholms läns landsting är att det ska vara barnläkare, men min erfarenhet visar att det krävs specialistkompetens inom psykiatri för att behandla patienterna då barn med adhd ofta även har andra psykiska besvär.

Läkemedelsverket samt rekommendationer och riktlinjer inom psykiatrin konstaterar att läkemedelsbehandling ska vara en komponent i ett multimodalt behandlingsprogram för adhd där även psykosociala och pedagogiska insatser ingår. Och innan medicinering påbörjas ska vårdgivaren ha testat olika åtgärder, exempelvis stöd av arbetsterapeut för att få hjälp med planering, struktur och kognitiva hjälpmedel. Men det är svårt att tillgodose då arbetsterapeut inte ersätts i vårdavtalet för Bumm.

Skolan har också ett ansvar för att hjälpa barn med funktionsnedsättning, och det stödet är särskilt viktigt eftersom de här eleverna tenderar att inte klara skolgången om kraven inte anpassas. Som ett komplement till skolans resurser och Bumm finns ett adhd-center i Stockholm som erbjuder kurser och föreläsningar i grupp. Adhd-center är en viktig verksamhet, men alla passar inte för gruppbehandling och det är svårt att få personligt stöd i dessa sammanhang

För att förbättra vården för barn och ungdomar med adhd behövs därför ett särskilt center i Stockholm där all kompetens är samlad under ett tak alternativt att Bumm får de resurser som behövs för att ha möjlighet att hjälpa och behandla de unga med rätt metoder och rätt medicinering. Tyvärr har vi fått ett negativt besked från Stockholms läns landsting när vi velat anställa en arbetsterapeut eller haft för avsikt att erbjuda mindre gruppbehandlingar. Det finns helt enkelt ingen ersättning för detta. I stället siktar vi nu på att anställa en barnpsykiatriker, vilket innebär en något högre kostnad, men ger oss samtidigt möjlighet att ge våra patienter rätt vård och stöd.

Barn och ungdomar är vår framtid och att de mår bra och får det stöd som behövs för att växa in i vuxenvärlden är helt centralt för ett välfärdsland som Sverige. Därför behövs det ett samlat grepp om adhd, mer resurser i skolan för att arbeta med funktionsnedsättningar och att politiker verkligen skapar sig en bild av vårdens och patienternas utmaningar.

Josefine Jacobsson, sjuksköterska och verksamhetschef, Stockholm Kids, Praktikertjänst

Artikeln publicerades ursprungligen i Dagens Medicin den 28 augusti 2018.

Tillbaka

Blocks